Usa
Ankomsten
Väl på flygplatsen i Denver kom en man fram till mig; Veronika? I’m Mark! Welcome! Och kramade om mig. Flyget hade landat tidigare än beräknat så min värdmamma hade inte kommit än. Allt kändes bra, jag var inte minsta nervös eller något liknande, nej allt kändes bara bra. Efter att vi hämtat bagaget gick vi ner till en väg, där mötte Pam upp oss med bilen. Hon kom ut och kramade om mig. Vi hoppade alla tre in i bilen för att åka HEM.
Denver är jättefint! På vägen hem stannade vi på ett snabbmatsställe för att ta en hamburgare till kvällsmat, ja mycket snabbmat kommer det nog att bli. När vi kom fram till området jag kommer att bo i, Littleton, förstod jag att det inte alls var Sverige, mitt sköna gröna Sverige som bara är för bra ibland, nej utan detta var något helt annorlunda, något man sett på film. Husen var så snygga, allihop. Jag bara väntade på att de skulle köra förbi dem och komma till ett skruttigt fult hus där jag skulle bo, men nej, inte alls. De bodde i ett underbart vackert hus. När vi kom framme till huset var det fullt med grannar ute och lekte med en anka, chuck the duck, min värdfamiljs anka. Det var mina grannar. Jag hälsade på dem allihop (mamman, pappan, två killar och två små tjejer) och de var alla så vänliga. Vi gick in i huset oh herre min gud var coolt det var, väldigt amerikanskt med de stora rummen och högt i tak vid ingången och ett riktigt häftigt kök. Det kändes som man var med i OC. Bottenvåningen var full med stora och små ”leksaker”. Där fanns ett pingisbord, biljardbord, air hockey bord, Wii spel och ett hemmabio system. Jag fick ta Wendys rum, eftersom hon är på college. Det ser helt annorlunda ut från mitt rum, mycket mera ”barnsligt” med gossedjur fast hon är mycket äldre än mig. Men jag har en walk in closet och en egen toalett på rummet vilket känns riktigt bra. Klockan i Sverige var ungefär åtta på morgonen när jag gick och la mig, hela resan tog alltså 24 timmar. En lång dag.
